
Teorin om de klassiska elementen – jord, vatten, eld, luft och eter – har haft stort inflytande på vetenskap och konst genom tiderna. Strindberg uttolkar elementen i sin litteratur och konst. De blir ofta symbolbärare för olika själsliga tillstånd. De kan vara vägen till frälsning, eller leda till undergång.
Naturen var en viktig inspirationskälla för Strindberg. Det kan förklara hans dragning till naturalism och primitivism liksom intresset för botanik, biologi, geologi, fysik och kemi.
Idén om de fem elementen är ett arv från antiken. De förknippas med egenskaper som stabilitet, rörlighet, pånyttfödelse, kommunikation och andlighet. Idén hittar vi inom områden som vetenskap, filosofi, konst, teater, religion och alkemi. Strindberg var aktiv inom flera av dessa fält, professionellt eller som amatör. Teorin var en del av hans tankegods. Han nämner teorin ur ett kulturhistoriskt perspektiv i Gamla Stockholm. I Ockulta dagboken skriver han att människan kan projicera sina känslor på så kallade elementarandar. I Inferno och i de naturvetenskapliga skrifterna hämtar han stöd i 1700-talsmystikern Emanuel Swedenborg.
I takt med naturvetenskapens framväxt och industrialiseringen har människan alltmer tagit makten över naturen. Ibland råkar elementen i strid med varandra, och ibland med människan själv. Sådana observationer hittar vi hos Strindberg, som stundtals reagerade kraftigt mot exploateringen av naturen och dess ändliga resurser. Hans texter och målningar kan tjäna som en brygga till förståelsen av nya forskningsområden såsom blå och grön humaniora.
Strindbergs förhållande till och tolkningar av elementen visas i utställningen i text, fotografier, konst och föremål samt en ljudinstallation och bildspel.