strindberg som fotograf
|
"Jag bryr mig inte om mitt utseende men jag
önskar att folk skall kunna se min själ och den framkommer i
dessa fotografier bättre än i andra."
|
|
| August Strindberg sökte ständigt nya konstnärliga uttrycksformer. Med sitt nyfikna sinnelag var det naturligt för Strindberg att även pröva den unga fotokonsten. Hans fotografiska register omfattar naturalistisk observation och självbiografisk dokumentation, naturvetenskapliga studier, reflexioner över optikens lagar, ockulta försök att fånga andra dimensioner av verkligheten, psykologisk porträttkonst. Tidvis var han rent experimentell. Astronomisk fotografi och färgfotografi var också frågor som upptog hans intresse. | |
|
Självporträtt taget med Wunderkameran 1906, original i Nordiska muset
|
 Självporträtt, Berlin 1892
|
|
Liksom när det gäller hans måleri kan man
urskilja tydliga perioder i Strindbergs fotograferande. Med
undantag för några försök i ungdomen åren 1861-62, inföll
Strindbergs första fotografiska period 1886. Från detta år
härrör den s. k. Gersausviten, en serie porträtt av sig själv
och sin familj tagna i den by i Schweiz där Strindberg vistades
vid den här tiden. Strindberg uppträder här i olika skepnader,
som författare, familjefar, pedagog, musikant o.s.v. 1892-96 fotograferade han himlakroppar och kristallisationer. 1906 byggde Strindberg tillsammans med yrkesfotografen Herman Anderson "Wunderkameran" -- en meterlång kamera försedd försedd med en lins med 30 centimeters brännvidd -- för psykologiska porträtt av ansikten i naturlig storlek. Kameran krävde en exponeringstid om ca 300 sekunder. |
|
 Självporträtt tillsammans med Siri von Essen, Gersau 1886 |
 Trippelexponering 1907-08, original i Kungl. biblioteket |
| Strindbergs sista fotograferingsperiod inföll 1907-08. Med kamerans hjälp sökte han dokumentera "återkommande molnformationer" som han liksom Emanuel Swedenborg tolkade som "högt belägna platser på jorden där mäktiga väsen bo". | |
