| August Strindberg sökte ständigt nya konstnärliga
uttrycksformer. Med sitt nyfikna sinnelag var det naturligt för Strindberg
att även pröva den unga fotokonsten. Hans fotografiska register
omfattar naturalistisk observation och självbiografisk dokumentation,
naturvetenskapliga studier, reflexioner över optikens lagar, ockulta
försök att fånga andra dimensioner av verkligheten, psykologisk
porträttkonst. Tidvis var han rent experimentell. Astronomisk fotografi
och färgfotografi var också frågor som upptog hans intresse.
Liksom när det gäller hans måleri kan man urskilja tydliga
perioder i Strindbergs fotograferande. Med undantag för några
försök i ungdomen åren 1861-62, inföll Strindbergs
första fotografiska period 1886. Från detta år
härrör den s. k. Gersausviten, en serie porträtt av sig
själv och sin familj tagna i den by i Schweiz där Strindberg vistades
vid den här tiden. Strindberg uppträder här i olika skepnader,
som författare, familjefar, pedagog, musikant o.s.v.
1892-96 fotograferade han himlakroppar och kristallisationer.
1906 byggde Strindberg tillsammans med yrkesfotografen Herman Anderson
"Wunderkameran" -- en meterlång kamera försedd försedd med en
lins med 30 centimeters brännvidd -- för psykologiska porträtt
av ansikten i naturlig storlek. Kameran krävde en exponeringstid om ca 300
sekunder.
Strindbergs sista fotograferingsperiod inföll 1907-08. Med kamerans
hjälp sökte han dokumentera "återkommande molnformationer" som
han liksom Emanuel Swedenborg tolkade som "högt belägna platser
på jorden där mäktiga väsen bo".
|
|