Vid hålvägen

Trång ingång till en hålväg mellan branta bergstalp med granskog. I förgrunden ett skjul; mot dess port står en kvast och på dess skaft hänger ett bockhorn. På vänstra sidan en smedja vars port står öppen och utsläpper ett rött sken. Till höger miölkvarn. I fonden hålvägen med kvarnbäck och språng. Klippsprången bilda jätteprofiler. Vid ridåns uppgång står Smeden i smedjans dörr och Mjölnerskan i kvarndörren. När Damen inträder göra de en åtbörd åt varandra och försvinna var och en åt sitt håll. Damen och Den Okände ha sönderrivna kläder.

Damen (in; går emot smedjan).
Den Okände (in) De gömde sig, för oss sannolikt.
Damen Det tror jag icke!
Den Okände Vilken sällsam natur här; och hur allt sammankommit för att väcka oro. Varför står kvasten och smörjehomet där? Sannolikt därför att det är deras vanliga plats, men likafullt ledas mina tankar på häxan ... Varför är smedjan svart och kvarnen vit? Därför att den ena är sotig och den andra mjölig, och lika fullt när jag nyss såg den svarta smeden stå i sitt eldsken mitt emot den vita mjölnerskan, så tänkte jag på en gammal dikt ... Men ser du jättarne däruppe ... nej, nu blir det outhärdligt... ser du inte din varulv, som jag räddade dig ifrån... Det är ju hans profil ... se: där!
Damen Ja, det är så, men det är ju klippan ...
Den Okände Det är klippan, men det är likafullt han!
Damen Låt mig slippa säga varför vi se honom!
Den Okände Du menar - samvetet, som slår upp, när man är hungrig och trött, men går över, när man är mätt och utvilad ... Är det icke som förbannat att man skall komma fram som uslingar ... Ser du att vi äro sönderrivna också efter bergvandringen mellan hagtornsbuskarne ... jag tror att någon bekämpar mig ...
Damen Varför har du utmanat?
Den Okände Därför att jag vill öppen strid och icke slåss med obetalda räkningar och tomma portemonnäer. Men även om så vore: här är min sista slant; må Näcken ta den, om han finns!
(Han kastar ett mynt ut i bäcken.) Damen Ve oss! Vi skulle haft den till båtpengar för överfarten; nu måste vi göra vårt inträde i hemmet med att tala om pengar ...
Den Okände När fingo vi tala om annat ...
Damen Det är nog därför att du har behandlat penningen med förakt ...
Den Okände Liksom allt annat ...
Damen Men allt är icke föraktligt; det finns gott ...
Den Okände Det har jag aldrig märkt ...
Damen Följ mig och du skall se...
Den Okände Jag skall följa dig...
(Tvekar när han skall passera smedjan.)
Damen (som gått förut) Är du rädd för elden?
Den Okände Nej; men ...
(Valdhornet höres i fjärran. Han störtar förbi smedjan efter henne.)

Till nästa scen!