Rosenkammaren

Gardinerna äro borttagna, fönstren gapa som svarta hål mot mörkret utanför; möblerna täckta med bruna överdrag och framdragna på golvet; blommorna borta; en stor svart järnkamin är tänd. Modren står och stryker vita gardiner vid skenet av ett enda ljus. Det bultar.
Modren Kom in!
Den Okände (in) God kväll! - Var är min hustru?
Modren Det är du! - Var kommer du ifrån?
Den Okände Jag tror, ifrån helvetet! - Men var är min hustru?
Modren Vilkendera?
Den Okände Frågan är berättigad. Allt är berättigat utom jag!
Modren Det har väl sina grunder, och att du märkt det, är väl. Men var har du varit?
Den Okände Om det var ett fattighus, ett dårhus, eller ett vanligt sjukhus, vet jag ej, men jag skulle vilja hålla det för en feberdröm. Jag har legat sjuk, förlorat minnet, och kan icke tro att tre månader ha gått. Men var är min hustru?
Modren Det borde jag fråga dig! När du övergav henne, gick hon härifrån - för att söka dig, men om hon tröttnat på sökandet vet jag ej.
Den Okände Här ser hemskt ut! Var är den Gamle?
Modren Ja, var han är, har han ingen sorg mer.
Den Okände Död, menar du.
Modren Ja! Han är död!
Den Okände Detta säger du, som om du ville öka antalet av mina "offer".
Modren Kanske har jag rätt i så fall ...
Den Okände Han såg icke så känslig ut, och visade sig kunna nära ett bastant hat.
Modren Nej; han kunde endast hata det onda, hos sig och andra.
Den Okände Så får jag orätt där också!

(Paus)

Modren Vad söker du här?
Den Okände Barmhärtighet!
Modren Äntligen. Hur hade du det på sjukhuset? Sitt ner och berätta.
Den Okände (sätter sig) Det vill jag inte minnas! Jag vet inte om det var något sjukhus, för övrigt.
Modren Besynnerligt! Men vad hände mellan din avfärd härifrån? ...
Den Okände Jag föll i ett berg och slog höften så att jag svimmade ... Om du talar vackert vid mig, skall du få veta mer.
Modren Jag skall tala vackert!
Den Okände Nåväl! Jag vaknar i en säng av stålskenor, som voro rödmålade, och tre karlar dra i en lina, som löper genom två block; och var gång de dra så tycker jag mig bli två alnar längre och ...
Modren Du hade vrickat dig, och de skulle dra det rätt igen ...
Den Okände Det är sant. Det hade jag inte tänkt på!
Men sedan ... ja, så låg jag och såg som i ett panorama hela mitt förflutna liv rullas upp, ifrån barndomen, genom ungdomen ända fram ... och när det var slut på rullen, så började det om igen; och under hela tiden hörde jag ett kvarnverk gå ... och det hör jag än ... Ja, nu är det här också!
Modren Det var icke vackra tavlor du såg.
Den Okände Nej! Och jag kom slutligen till det resultatet - att jag var en ryslig lymmel.
Modren Varför begagnar du det uttrycket?
Den Okände Jag vet nog att du ville ha ordet "dålig människa", men ser du, den som begagnar det om sig själv förefaller mig skryta, och så ligger där en sådan tvärsäkerhet i omdömet, som jag ännu icke vunnit.
Modren Du tvivlar än?
Den Okände Ja! på somt och mycket. Men ett börjar ljusna upp ...
Modren Att?
Den Okände Att det finns saker ... och krafter ... som ... jag icke trott på förut.
Modren Har du märkt också, att det är varken du eller någon annan människa som styr om ditt ovanliga öde?
Den Okände Det är vad jag tyckte mig märka!
Modren Då är du ett stycke väg.
Den Okände Men jag är annat också: jag är bakrutt; ty jag har förlorat förmågan att dikta; för det andra får jag icke sova om nätterna ...
Modren Vad nu då?
Den Okände Det kallas visst maran ... och det sista, men värsta: jag vågar icke dö, ty jag är numera icke säker att det är slut på eländet, när det är slut en gång.
Modern Såå!
Den Okände Men det allra värsta är att jag fått en sådan avsky för mig själv, att jag skulle vilja bli fri från mig, men därtill ser jag ingen möjlighet. Om jag vore kristen, skulle jag icke kunna fylla det första budet, älska min nästa såsom mig själv, ty då skulle jag hata min nästa, och det gör jag nog. Det är visst sant att jag är en stor lymmel och har nog alltid misstänkt det, men emedan jag icke velat vara livets dupe, har jag haft ett vaket öga på "de andra", och när jag sett att de andra icke voro bättre än jag, vredgades jag, när de andra ville mästra mig.
Modren Ja väl, men du har missfattat saken, då du trott att den var en affär emellan dig och de andra; det rör sig här om en angelägenhet mellan dig och Honom ...
Den Okände Vem?
Modren Den Osynlige, som styrt dina öden.
Den Okände Må jag få se honom!
Modren Då dör du!
Den Okände Ånej!
Modren Var har du fått denna helvetiska upprorsanda från, och skall du aldrig böjas som vi andra, så måste du brytas ner som ett rör!
Den Okände Jag vet icke var jag fått denna helvetiska trotsighet. Det är sant, jag kan darra inför en obetalad räkning, men för att stiga på Sinai och möta med Den Evige skulle jag ej betäcka mitt ansikte!
Modren Jesus Maria! - Talar du så: tror jag du är Den Ondes barn.
Den Okände Det tyckes vara allmänna tron här om mig. Men jag har hört att de som stå nära Den Lede bruka hugnas med ära, gods och guld, i synnerhet guld! Synes dig att jag gör skäl för misstanken?
Modren Du drar förbannelse över mitt hus!
Den Okände Då skall jag gå ut ur ditt hus ...
Modren I natten! nej! - Vart ämnar du gå?
Den Okände Jag skall gå att söka upp den enda jag icke hatar.
Modren Är du säker om att hon tar emot dig?
Den Okände Alldeles säker!
Modren Men jag är icke säker.
Den Okände Men jag!
Modren Då skall jag nödgas väcka dina tvivel.
Den Okände Det kan du inte!
Modren Jag kan det.
Den Okände Det ljuger du!
Modren Nu tala vi icke vackert längre, och nu sluta vi. - Kan du sova på vindskammaren?
Den Okände Var som helst; jag får ändå icke sova!
Modren Då säger jag dig god natt! antingen du tror min önskan uppriktig eller ej!
Den Okände Det är väl icke råttor på vinden! Spöken är jag ej rädd för, men råttor äro obehagliga.
Modren Det går an att du icke är spökrädd, ty ... ingen har sovit ut en natt däruppe, det må nu vara vad det vill.
Den Okände (dröjer ett ögonblick; därpå) Du är den elakaste människa jag i mitt liv råkat, men det är därför att du är religiös!
Modren God natt!

Till nästa scen!