På landsvägen

Ett landskap med kullar, ett kapell längst bort till höger på en höjd. Landsvägen med fruktträd på sidorna slingrar sig fram åt fonden; mellan träden synas kalvarier, små expiationskapell, minneskors över olyckshändelser. I förgrunden en vägvisare med en anslagstavla: "Tiggeri förbjudet i denna kommun". Den Okände. Damen.

Damen Du är trött, min stackars man.
Den Okände Det vill jag icke neka; men att jag är hungrig därför att pengarne tagit slut, det förnedrar mig. Aldrig hade jag trott detta skulle hända mig!
Damen Det förefaller verkligen som om vi måste vara beredda på allt, ty jag tror vi äro fallna i onåd. Vet du att min känga har spruckit - jag är färdig att gråta, då vi på detta sättet måste komma fram och se ut som tiggare.
Den Okände (pekar på vägvisaren) Och tiggeri är förbjudet i kommunen. Varför skall det just stå skrivet där med stora bokstäver?
Damen Det har alltid stått där, så länge jag minns. Tänk dig, jag har icke varit här sedan min barndom; då tyckte jag vägen var så kort, kullarne där voro icke så höga; träden voro mindre, och man hörde fåglar sjunga, tyckte jag.
Den Okände Fåglarne sjöngo hela året om för dig ack, du barn! Numera sjunga de endast om våren och det lider till hösten nu! Men då dansade du fram denna ändlösa kalvarieväg, plockade blommor vid korsens fot - - - (Man hör långt i fjärran ett valdhorn.) Vad är det?
Damen O, jag vet det; det är morfar som kommer från jakten. Den gode, den gode gamle! Låt oss gå att vi hinna fram innan det kvällar.
Den Okände Är det långt kvar?
Damen Icke långt; vi ha endast bergen och så floden.
Den Okände Det är älven jag hör då?
Damen Ja, det är det stora vattnet därinvid jag föddes och uppföddes. Aderton år var jag, innan jag kom över på denna strand för att få se vad som blånade i fjärran - nu har jag sett det.
Den Okände Du gråter!
Damen O, den gode gamle; när jag skulle i båten sade han: där ligger världen, barn; när du sett nog så kom tillbaka till dina berg; bergen gömma! Ja, jag har sett nog! nog! Den Okände Låt oss gå! Vägen är lång, och det börjar skymma. (De taga upp sina resplagg och gå.)

Till nästa scen!