FEMTE AKTEN

Hos läkaren

Dekorationen ungefär som förut. Med vedtraven hälften mindre. Vid verandan stå på en bänk kirurgiska instrument, knivar, sågar, tänger etc.
Läkaren är sysselsatt med att putsa sina instrument.

Systern (ut från verandan) Det är en patient som söker dig!
Läkaren Känner du honom?
Systern Jag har icke sett honom, men här är hans kort.
Läkaren (läser på kortet) Vet du ... detta övergår allt vad jag hittills varit med om ...
Systern Är det han?
Läkaren Det är han! Ehuru jag icke ringaktar courage, finner jag dock denna rättframhet cynisk, och känner den som en utmaning. Emellertid, låt honom komma hit!
Systern Är det ditt allvar?
Läkaren Fullkomligt! Men om du vill, kan du ju konversera honom litet på ditt enkla, rättframma sätt.
Systern Det hade jag redan ämnat ...
Läkaren Gott! Gör du grovarbetet, så skall jag komma efter med fanérhyveln.
Systern Ja, lita på mig; jag skall säga honom allt vad ditt goda hjärta förbjuder dig att säga.
Läkaren Tyst du med det där hjärtat, och skynda dig så att jag ej tappar humöret. Men stäng dörrarne!
Systern (går).
Läkaren Vad gör du borta vid soptunnan där igen, Caesar?
Dåren (fram).
Läkaren Hör du Caesar, om din fiende kommer och lägger sitt huvud i ditt knä; vad gör du då?
Dåren Jag skär av honom huvet!
Läkaren Så har jag inte lärt dig!
Dåren Nej, du har sagt att man skall lägga glödande kol på't; men det tycker jag är synd.
Läkaren Det tycker jag egentligen också, för det är grymmare och illistigare. - Kan du säga mig om inte det är bättre att hämnas lite, så blir den andre upprättad och känner sig liksom kvitt affären.
Dåren Efter du förstår det där bättre än jag, varför frågar du mig då?
Läkaren Tyst du, jag talar inte till dig! - Alltså: tar vi huvet av honom och så: får vi se!
Dåren Det beror på hur han uppför sig.
Läkaren Alldeles riktigt! - hur han uppför sig!
Tyst! - Gå undan!
Den Okände (ut från verandan; upprörd men med en viss resignerad fattning) Herr doktor!
Läkaren Jaha!
Den Okände Ni förvånas säkert att finna mig här ...
Läkaren (allvarligt) Jag hade för länge sedan upphört förvånas, men jag ser jag får börja igen.
Den Okände Beviljar ni ett enskilt samtal?
Läkaren I alla ämnen som kunna anses passande mellan uppfostrade personer! Är ni sjuk?
Den Okände (dröjande) Ja!
Läkaren Varför kommer ni just till mig?
Den Okände Det borde ni kunna gissa.
Läkaren Det vill jag inte! - Vad har ni för sjukdom?
Den Okände (tvekande) Sömnlöshet.
Läkaren Det är ingen sjukdom; det är ett symptom. Har ni varit hos någon läkare förut?
Den Okände Jag har legat sjuk på - en anstalt, i feber - - - Men det var en högst märkvärdig feber...
Läkaren Vad var det för egendomligt med den?
Den Okände Får jag framställa denna fråga: kan man gå uppe och yra?
Läkaren Ja, om man är galen, men endast då!
Den Okände (reser sig, och sätter sig igen).
Läkaren Vad hette sjukhuset?
Den Okände Det hette: Den Goda Hjälpen.
Läkaren Det är intet sjukhus som heter så!
Den Okände Är det ett kloster då?
Läkaren Nej, det är ett dårhus!
Den Okände (reser sig).
Läkaren (reser sig; ropar) Syster! Stäng porten åt gatan! Och lilla plankporten åt landsvägen!
(Till den Okände) Var så god och sitt! - Jag måste stänga för strykare som svärma här omkring.
Den Okände (lugnar sig) Herr doktor; en uppriktig fråga: anser ni mig sinnessjuk?
Läkaren Man brukar icke få uppriktiga svar på den frågan, det vet ni, och ingen som har den åkomman brukar tro vad man säger. Det är därför er alldeles likgiltigt vad jag hyser för mening.
- Finner ni däremot själv er själ vara sjuk, så sök en själasörjare.
Den Okände Skulle ni icke vilja för ett ögonblick åtaga er den befattningen?
Läkaren Nej, jag saknar kallelsen.
Den Okände Om - - -
Läkaren (avbryter) Jag har för övrigt inte tid, ty här rustas till bröllop i gården.
Den Okände Min dröm ...
Läkaren Jag trodde det skulle vara lugnande för er att höra det jag tröstat mig, som det kallas; att det skulle glädja er, rent av - det brukar vara så - men jag ser i dess ställe att ert lidande ökas! - Där ligger något under! Nu måste jag leta mig fram ... Hur kan det beröra er oangenämt att jag gifter mig med en änka.
Den Okände Med två barn?
Läkaren Låt se! låt se! - Där har jag det! Det var en infernalisk tanke, värdig er! Hör nu, om det fanns ett helvete, skulle ni vara dess överste, ty er uppfinningsförmåga i straffväg övergår mina djärvaste kombinationer; och jag kallas ändock varulven.
Den Okände Det kan ju förefalla -
Läkaren (avbryter) En lång tid bar jag hat till er, som ni kanske vet, därför att ni genom en oförlåtlig handling bragte ett oförtjänt dåligt rykte över mig, men när jag blev äldre och förståndigare, insåg jag att om straffet den gången var orättvist, så förtjänte jag det ändock för andra streck, som icke blevo upptäckta. och ni var ett barn, som för övrigt hade nog samvete att straffa sig själv, så den saken behöver icke bekymra er heller! Var det ärendet kanske?
Den Okände Ja!
Läkaren Är ni då nöjd om jag beviljar er fritt avtåg?
Den Okände (ser frågande ut).
Läkaren Eller trodde ni kanske att jag ämnade inspärra er; eller såga er med instrumenten där? Döda er, kanske? Man skulle ju döda sådana där stackare!
Den Okände (ser på klockan).
Läkaren Ni hinner med båten.
Den Okände Vill ni räcka mig er hand?
Läkaren Nej, det kan jag inte! Det får jag inte! Vad hjälper det för övrigt om jag förlåter er, när ni inte har kraft att tillge er själv. - Det finns ju saker, som endast kunna hjälpas genom att göras ogjorda: detta är ohjälpligt!
Den Okände "Den Goda Hjälpen".
Läkaren Den var inte så dålig! - Ni utmanade ödet, och ni blev bruten; ingen skam i en god kamp. Jag gjorde så med, men som ni ser har jag prutat på min vedtrave; jag vill inte ha åskan inomhus, och jag leker inte med ljungelden mer.
Den Okände En station till - och jag är framme.
Läkaren Aldrig framme, herre! - Farväl!
Den Okände Farväl.

Gathörnet

Som i första akten.
Den Okände sitter på bänken under trädet och ritar i sanden.

Damen (in) Vad gör du?
Den Okände Jag skriver i sanden; fortfarande.
Damen Hör du inga sånger komma?
Den Okände (pekar åt kyrkan) Jo, men därinifrån!
Det är någon jag gjort orätt utan att veta det!
Damen Jag trodde att vandringen var nära sitt slut, då vi råkade komma hit tillbaka. . .
Den Okände Där vi började... på gatan, mellan krogen, kyrkan - och postkontoret.
Postkontoret! P,o,s,t ... Hör du, lät jag icke ett rekommenderat brev ligga ohämtat där ...
Damen Jo, och därför att det bara var elakheter ...
Den Okände Eller rättegångshandlingar. (Slår sig för pannan.) Där är det.
Damen Gå in, och tro att det är ett gott brev!
Den Okände (ironiskt) Gott?
Damen Tro det! inbilla dig det!
Den Okände (går in på posten) Jag vill försöka!
Damen (går och väntar på trottoaren).
Den Okände (ut från posten med ett brev).
Damen Nåå?
Den Okände Jag skäms! - Det var pengarne!
Damen Ser du! - Och alla dessa sorger, och alla dessa tårar - förgäves ...
Den Okände Icke förgäves! - Det ser elakt ut, det här spelet, men är det nog inte! Det var den Osynlige jag gjorde orätt, när jag misskände ...
Damen Tyst! inte så! inte skylla!
Den Okände Nej! Det var min egen dumhet, eller ondska ... Jag ville icke vara livets dupe, och därför blev jag det! - Men älvorna ...
Damen Ha gjort utbytet! - Låt oss gå.
Den Okände Ja, låt oss gå och gömma oss i bergen med vårt elände ...
Damen Ja! bergen gömma! - Men först måste jag in och tända ett ljus åt min goda Sankt Elisabeth ...
Den Okände (nickar avböjande).
Damen Kom!
Den Okände Nåja! jag kan ju alltid gå igenom; men stanna gör jag inte!
Damen Det vet du inte! - kom! - Därinne skall du höra nya sånger!
Den Okände (går efter henne mot kyrkporten) Kanske!
Damen Kom!