ANDRA AKTEN

Ett hotellrum

Den Okände. Kyparen. Damen.

Den Okände (med en nattsäck i handen) Det finns alltså intet annat rum?
Kyparen Absolut intet!
Den Okände Men jag vill icke bo i detta!
Damen Då intet annat finns, min vän, och alla andra hotell äro upptagna ...
Den Okände (till kyparen) Lämna oss!
Damen (nersjunken i en stol utan att ha avlagt ytterplagg och hatt).
Den Okände Har du någon önskan?
Damen Ja, en: att du dödar mig!
Den Okände Jag kan förstå det! Utjagade från hotellen emedan vi ej äro gift folk, efterlysta av polisen, hamna vi slutligen i detta hotell, det sista jag av alla ville taga in i, och i detta rum, numro åtta ... Det är någon som strider mot mig; det är någon!
Damen Är det numro åtta?
Den Okände Du har således också varit här förut?
Damen Och du?
Den Okände Ja!
Damen Låt oss komma ut härifrån, ut på gatan, i skogen, vart som helst ...
Den Okände Gärna! Men jag är lika trött som du efter denna vilda jakt! Tänk att jag kände hur vår färd drog hitåt: jag gjorde motstånd och strävade åt ett annat håll, men tågen försenades, mankerades, och vi måste hit, och i detta rum. Det är djävulen, jag kallar; men vi ska ta ett livtag till, han och jag!
Damen Det förekommer mig som om vi aldrig skulle få frid mer här på jorden!
Den Okände Tänk, vad allt är sig likt, här. Där står den alltid vissnande julrosen ... se där är han igen! - Och där hänger Hotell Breuer i Montreux - där har jag också bott ...
Damen Var du på posten?
Den Okände Jag väntade på den frågan. Ja, jag var där, och som svar på fem brev och tre telegram, fanns endast ett telegram: att min förläggare var bortrest på fjorton dagar.
Damen Då äro vi fullständigt förlorade.
Den Okände I det närmaste! Damen Och om fem minuter kommer kyparen och begär våra pass; så är värden här och ber oss gå.
Den Okände Och då återstår oss endast en sak ...
Damen Två!
Den Okände Men det andra är omöjligt.
Damen Vad är det andra!
Den Okände Att resa till dina föräldrar på landet.
Damen Du läser redan mina tankar.
Den Okände Vi kunna inga hemligheter ha för varandra mer ...
Damen Därför är hela drömmen slut ...
Den Okände Kanske!
Damen Gå och telegrafera en gång till!
Den Okände Det borde jag göra, men jag kan icke röra mig ur fläcken: jag tror icke längre på framgången av mina bemödanden - - - någon har paralyserat mig.
Damen Och mig! - Vi hade beslutat att icke tala om det förflutna och vi släpa det med oss. Se på tapeterna här: ser du porträttet som bildas av blommorna?
Den Okände Ja, det är han! överallt, överallt! Hur många hundra gånger... Men jag ser någon annan i bordsdukens mönster... har detta gått naturligt till! Nej, det är bländverk! - Jag väntar bara när som helst få höra min sorgmarsch spelas upp, så vore det fullständigt! (Lyss.) Där är den!
Damen Jag hör ingenting!
Den Okände Då är jag - på vägen!
Damen Ska vi resa hem?
Den Okände Det sista, det värsta! - Komma som äventyrare, tiggare, nej, det är omöjligt.
Damen Det är visserligen - - - nej, det är för mycket! Med skam och vanära, och föra sorg till de gamle ... och se dig i en förödmjukande ställning och du mig. Vi skulle aldrig kunna akta varandra mera!
Den Okände Det vore sant, det vore värre än döden; men tänk dig, jag känner det nalkas som det oundvikliga och jag börjar längta efter det, för att gå igenom det fort, efter som det skall ske.
Damen (tar fram virkningen) Men jag har ingen åtrå efter att bli skymfad i din närvaro ... och en annan utväg måste finnas. Om vi väl vore gifta ... och den saken kan gå fort, ty mitt förra äktenskap är formellt ogiltigt, - enligt det lands lagar där det slöts ... Vi behöva endast göra en resa och låta viga oss av samme prästman, som ... men detta är förödmjukande för dig ..
. Den Okände Det passar i stil med allt det andra ... då denna bröllopsresa artar sig till en vallfart eller ett gatlopp ...
Damen Det har du rätt i, och om fem minuter är värden här och driver ut oss! därför och för att få ett slut på dessa förödmjukelsen återstår endast att självvilligt svälja den sista ... tyst, jag hör steg...
Den Okände Jag anar den och är beredd... Jag är beredd på allt numera, och när jag icke kan bekämpa den osynlige, skall jag visa hur långt jag kan tåla ... Belåna dina smycken, så löser jag ut dem när förläggaren kommer hem, såvida han icke drunknat under badning eller blivit ihjälslagen vid en tågsammanstötning. Är man äregirig som jag, får man vara beredd på att först av allt offra äran!
Damen Efter vi sålunda äro ense, tycker du icke det är bättre att vi godvilligt lämna detta rum ... O, gudl Nu kommer han! Värden!
Den Okände Låt oss gå! - - - gatloppet mellan kypare, uppasserskor, borstare och portvakt ... skammens rodnad och vredens blekhet ... skogens djur få dölja sig i sina kulor, men vi skola tvingas utställa vår skam. - Fäll slöjan åtminstone!
Damen Detta är friheten!
Den Okände Och detta är befriaren! (De gå.)

Till nästa scen!