Strindberg slog sig ned vid Lindau i Bayern på nyåret 1887. Strindberg blev genast entusiastisk Efter schweiziskt ”herdelivspjåsk” hamnade han nu i Bismarcks nya Tyskland, grundat av blod och järn, där ”patriarkat och manslem ännu hållas i helgd och vördnad.” Fredsvännen Strindberg hade på kort tid förvandlats till entusiastisk anhängare av järnkanslern.
I Eichbühl nära Lindau vid Bodensjön hyrde familjen en gammal bondgård sommaren och hösten 1887. Här skrevs Hemsöborna.

Strindberg bosatte sig i Tyskland igen hösten 1892. Denna gång i Berlin. Den hektiska tiden i Berlin, sammanlagt nio månader på sex hotell eller pensionat präglas av större kontraster och fler paradoxer än någon annan period i Strindbergs liv och författarskap. Strindberg levde nyfiket och experimenterande. Han var självklar medelpunkt vid de många festerna på stamkrogen Svarta Grisen (Zum schwarzen Ferkel). Han gick på homsexuella baler och prövade på den fria kärleken. Med den norska författaren Dagny Juel hade han ett kort och spänningsfyllt sexuellt förhållande. I början av januari 1893 träffade han den 21-åriga östrrikiska kulturskribenten Frida Uhl, med vilken han gifte sig i maj samma år.
För författaren Strindberg blev Berlintiden improduktiv. Istället ägnade han sig åt kemiska experiment och åt att måla, fotografera och musicera. Tillsammans med bland andra Edvard Munch ställer han ut tre målningar vid Freie Kunstausstellung våren 1893.
Berlin blev startpunkt för Strindbergs internationella genombrott som dramatiker.
Berlintiden och det korta och kaotiska äktenskapet med Frida Uhl har Strindberg skildrat i romanen Klostret (1898).

© Erik Höök, Strindbergsmuseet