Strindberg kom till Danmark i november 1887, en vecka innan hans drama Fadren skulle ha premiär på Casino-Teatret i Köpenhamn. Då Köpenhamn var för dyrt flyttade familjen till Klampenborg och därefter till närbelägna Taarbaek. Här avslutade Strindberg En dåres försvarstal i mars. I slutet av april flyttade familjen till Skovlyst, en förfallen herrgård nära Holte. Gården tillhörde en excentrisk comtessa Louise de Frankenau. På gården fanns också en förvaltare, som alla i omgivning trodde vara grevinnans älskare.

Kongens Nytorv med Hotel d'Angleterre, Strindberg

bodde i juni 1887 och september 1888.

Förfallet på herrgården i kombination med grevinnans aristokratiska anspråk kan ha givit impulsen till Fröken Julie, ”Svenska Dramatikens första Naturalistiska Sorgespel”, som Strindberg avslutade i augusti 1888. Här skrev han också dramat Fordringsägare. 

I Danmark startade Siri och August 1888 sitt sista gemensamma projekt, Skandinavisk försöksteater. Deras motiv var ganska olika: Strindberg ville med Théâtre Libre i Paris som förebild ha en teater som skulle spela hans egen dramatik, medan Siri von Essen ville ha en möjlighet att återvända till scenen. Som teaterdirektris hade Siri von Essen till uppgift att ge regi, spela huvudroller, sköta ekonomin och hålla samman teatergruppen.
Fröken Julie uruppfördes här i mars1888. Strax efteråt tvingades hon upplösa teatern, bl a beroende på dålig ekonomi och svårigheter med medarbetarna.
Tiden i Danmark inföll i vad Strindbergs dotter Karin Smirnoff kallat ”Strindbergs mest aristokratiska period, sedan han lämnat varje spår av socialism och fått stöd av Nietzsche mot både kvinnan, Kristus och ’packet’”.

© Erik Höök, Strindbergsmuseet