STRINDBERG på resa
|
”Men jag måste för att mitt ord skall gälla i
Sverige bli europé först!”
Strindberg var bosatt utomlands under en tredjedel av sitt verksamma liv. Han lämnade Sverige hösten 1883 och flyttade hem definitivt 1899. Däremellan levde han ett kringflackande liv i Frankrike, Schweiz, Tyskland, Danmark och Österrike. Strindberg betecknade gärna sin utlandsvistelse ”landsflykt” eller ”exil”. Ordvalet var medvetet heroiserande. Förebilder var bl. a. författarkollegerna Victor Hugo och Henrik Ibsen. Föreställningen om en ”exil” frammanar också bilden av att vara förföljd, men också av ett trångsynt och oförstående hemland med småborgerlighet och politisk konservatism som utmärkande drag. Strindberg hade en vacklade syn på hemlandet; han kunde skriva föraktfullt om ”smörgåslandet” men led stundtals av en intensiv hemlängtan.
|
 August Strindberg. Automatfotografi 1897 |
| Men Strindbergs utlandsflytt var
mer än en flykt; den var ett led i en erövringsplan. Genom att
etablera sig internationellt – Strindberg medverkade i flera
europeiska tidskrifter och skrev centrala verk, som En dåres
försvarstal och Inferno på franska – trodde han sig så småningom
även kunna lägga hemlandet för sina fötter. Strindbergs plan
visade sig i stort sett riktig. Flera av hans viktigaste verk
har blivit erkända i Sverige först sedan de vunnit berömmelse
utomlands. Hans många resor var samtidigt nödvändiga impulser
till hans författarskap. Åren i ”landsflykt” vidgade hans
intellektuella horisont påtagligt.
© Erik Höök, Strindbergsmuseet |
|
