På krönet av Drottninggatan ligger Blå tornet, där författaren August Strindberg (1849-1912) bodde de sista fyra åren av sitt liv (1908-1912). Bostaden, en tre-
rummare utan kök, är den enda av Strindbergs 24 lägenheter i Stockholm som
finns bevarad i sittursprungliga skick.

När Strindberg flyttade in i Blå tornet var han en 59-årig världsberömd författare,
vars skådespel spelades framgångsrikt i hela Europa. Strindbergs litterära
produktion i Blå tornet omfattar ett 20-tal verk, bl a historiedramatik, och texter för
den egna teatern -- Intima teatern -- vid Norra Bantorget. Här skrev han också sitt sista drama, Stora landsvägen (1909). Hans polemiska tidningsartiklar i Afton-
tidningen och Socialdemokraten gav upphov till den s k Strindbergsfejden, som
rasade i den svenska pressen 1910-1911.

På såväl 60- som 63-årsdagen hyllades Strindberg av stora folkliga uppvaktningar.
Vid det senare tillfället överlämnades det s.k Anti-Nobel-priset, ett resultat av
en stor insamling. Priset uppfattade han som en markering från främst arbetar-
rörelsen mot den konservativa Svenska Akademien, som inte tilldelat honom det riktiga Nobelpriset.

Strindberg avled i sitt hem den 14 maj 1912 efter en längre tids sjukdom. Hans grav ligger på Stockholms norra begravningsplats (kv 13 A).

Strindbergsmuseet, vars kärna är Strindbergs sista bostad, invigdes 1973. I detta
hus på Drottningatan 85 dog Strindberg och redan kort efter hans död fanns planer
på ett museum till författarens minne. Det kom dock att förflyta mer än ett halvt
sekel innan planerna kunde förverkligas fullt ut. Man kan säga att arbetet med att skapa ett museum tog sin början i och med grundandet av Strindbergssällskapet 1945. Stockholms stad stödde idén och 1955 förvärvades den s. k. ateljén, en vindslägenhet på sjätte våningen, i detta syfte. Till detta "interimsmuseum" fördes föremål och dokument, som framtill dess varit utspridda över hela landet. När även bostaden på fjärde våningen förvärvats 1971 kunde arbetsrummet, som dess-
förrinnan stått uppställt på Nordiska museet, återföras till sin ursprungliga plats.
Även övriga rum kunde återställas i enlighet med bevarade fotografier och skisser utförda av Strindbergs gode vän Vilhelm Carlheim-Gyllensköld. 1983 återuppställdes även Strindbergs bibliotek som deposition från Nordiska museet på sin rätta plats, ateljén på sjätte våningen, sedan utrymmena gjorts arkivvärdiga.
Hösten 1987 kunde museet förvärva ytterligare en lägenhet på fjärde våningen.
Denna lägenhet innehåller nu tjänsterum, bibliotek, pressklippsarkiv, bildarkiv och forskarplatser.