Biblioteket i Blå tornet fick sin nuvarande omfattning under de två sista åren av Strindbergs liv. I och med att han flyttade till Drottninggatan år 1908, var han tvungen att pantsätta nästan hela sitt bibliotek. Detta bestod av ca 3000 volymer. Först i mars 1910 kunde han lösa ut dem för 400 kronor. Strindberg hyrde ett vindsrum på 6:e våningen i Blå tornet. Här kom han att förvara sina böcker och här forskade han och förde anteckningar, ofta direkt i böckerna.

Strindberg inredde själv sitt bibliotek, som också blev en arbetsplats. Här placerade han även en byst av Carl Eldh, föreställande sig själv samt några lagerkransar han fått, bl.a. på sin 60-årsdag.

Strindberg var bland mycket annat intresserad av astronomi. Genom sin stjärnkikare brukade han studera himlavalvet tillsammans med sin gode vän fysikprofessorn Vilhelm Carlheim-Gyllensköld, som också katalogiserat hela biblioteket.

Det är ett typiskt arbetsbibliotek - några bibliofila böjelser hade Strindberg inte. Skönlitteraturen är representerad av ungefär 600 titlar, främst klassiker som Shakespeare, Goethe och Balzac. Resten är facklitteratur. Fördelningen på olika ämnesområden speglar 1890-talets och det tidiga 1900-talets dominerande vetenskapliga intressen; här finns den referenslitteratur Strindberg använde för sina naturvetenskapliga och språkvetenskapliga spekulationer, men också avdelningarna Religion, Historia, Geografi och Samhällsvetenskap är rikt företrädda.