STRINDBERGS LIV
  oktober
1892 lämnar Strindberg Sverige för Berlin, där han umgås i ett
artistkotteri med bl a norrmannen Edvard Munch och polacken
Stanislaw Przbyszewski. Till följd av en skönlitterär
skaparkris, som varar i fem år, ägnar sig Strindberg intensivt
åt naturforskning, måleri och foto.
1893 gifter sig Strindberg med den österrikiska journalisten Frida Uhl och flyttar på hösten till hennes morföräldrar i Österrike. Året därpå föds dottern Kerstin. Makarna separerar i samband med att Strindberg reser till Paris. Infernokrisen börjar. |
 August Strindberg 1892 |
 Frida Uhl, Strindbergs andra hustru. |
 Kerstin Strindberg. |
| I Paris 1894 - 96 var Strindberg
ett mycket berömt namn, ständigt förekommande i dagstidningarna
och de kulturella tidskrifterna, där han introducerade sina nära
konstnärsvänner Paul Gauguin och Edvard Munch. Efter den
succéartade premiären på Fadren i december 1894 ville man
anordna en stor festbankett för honom.
Programblad till Fadren på Théâtre de l'Oeuvre 1894
|
 Hotel Orfila, platsen för många ockulta upplevelser. |
 Strindbergs "guldurna" |
Trots framgångarna levde han i ekonomisk misär, och han måste på grund av en svårartad hudsjukdom intas på sjukhus i januari 1895. Denna var troligen en följd av hans alkemistiska experiment samma år. 1898 påbörjar Strindberg Ockulta dagboken, som förs till 1908. |
| De religiösa ockultisterna och
studiet av den svenske 1700-talsmystikern Emanuel Swedenborg
fick Strindberg att se världen som en helvetesvandring redan på
jorden. Efter den religiösa och psykiska kris han nu genomgick
erhöll hans författarskap en ny vändning, av vilka de första
resultaten var romanen Inferno (1897), som skrivs på franska,
och omvändelsedramat Till Damaskus (1898), som blev
mönsterbildande för den expressionistiska teatern.
Före infernokrisen (1869 - 92) var Strindberg påverkad av anarkismen, Rousseau, Schopenhauer och Nietzsche; åren efter krisen (1897 - 1911) stod han under inflytande av Swedenborg, Goethe, Shakespeare och Beethoven. |
 Romanen Inferno med ill. av Arthur Sjögren. |
