Strindbergs bostad
Bostaden i Blå tornet, Drottninggatan 85, är den enda av Strindbergs
24 lägenheter i Stockholm som finns att se. Här bodde Strindberg mellan
åren 1908 och 1912. Huset på Drottninggatan var nybyggt (1907), ritat av
arkitektfirman Hagström och Ekman, och modernt utrustat med
centralvärme, WC och hiss. Strindbergs lägenhet hade dock inget kök;
Strindberg hyrde lägenheten av Falkners pensionat på femte våningen, som
försåg honom med mat och annan service.
Möbler och andra föremål köpte han i huvudsak åren 1909 och 1910, sedan
pensionatet upphört.
Denna del av museet är en rekonstruktion av Strindbergs lägenhet, de
flesta möblerna är original, medan tapeter och textilier är kopior.
Tambur
I tamburen satte Strindberg upp billiga tryckta tapetfriser med lätt
romantiska motiv. Här hänger även en akvarell, som är en kopia av Oscar
Björcks målning i Dramatens entré. Under denna akvarell står ett isskåp
där det förvarades kylda drycker.

Sovrum
Då Strindberg fyllde 63 år den 22 januari 1912, hyllades han av ett
stort fackeltåg på gatan utanför hemmet. Några dagar tidigarere hade han
i ett brev till sin vän Richard Bergh förklarat att han skulle komma ut
på balkongen och hälsa fackeltåget. "För att tåget skall känna igen min
balkong bland alla, ställer jag ut min vackraste elektriska lampa med
det röda ögat åt Tegnérlunden!..." När födelsedagen infann sig kom
Strindberg ut på balkong tillsammans med dottern Anne-Marie och mottog
folkets hyllningar.
August Strindberg avled efter en lång tids sjukdom i sin säng den 14 maj
1912.
Matsal
Strindberg möblerade sina rum som ett slags scenbilder ur den egna
dramatiken. Matsalen har färgsatts i starkt gult, grönt och rött. Här
finns små byster av Goethe och Schiller och över pianot en mask av hans
favorittonsättare Beethoven. Soffgruppen med korgstolarna vid palmerna
kallade Strindberg "Lagerlunden" efter ett bland författare och
skådespelare omtyckt café nära Operakällaren.
Arbetsrum
På Strindbergs skrivbord i arbetsrummet rådde en minutiös ordning; den
nuvarande uppställningen är nära nog identisk med den som rådde på
bordet vid hans död. Strindbergs arbetsverktyg var av bästa kvalitet:
engelska stålpennor, franskt bläck och handgjort papper från Lessebo.