Harriet Bosse Familjen Harriet Sofie Bosse föddes den 19 februari 1878 i Kristiania (den tidens namn på Oslo). Hennes far, Johann Heinrich Wilhelm Bosse, var född i Tyskland men flyttade i samband med sitt giftermål med Anne Marie Lehman till Danmark. Faderns verksamhet som förläggare förde familjen Bosse till Norge 1876. Heinrich och Anne Marie fick fjorton barn varav sju levde till vuxen ålder. Harriet var näst yngst. Modern dog när Harriet var femton år; fadern dog tre år senare. Utbildning På grund av faderns arbete bodde familjen under Harriets uppväxt omväxlande i Norge och Sverige. Harriet gick i skola både i Kristiania och i Stockholm. Vid sexton års ålder reste Harriet till Stockholm för att studera vid Kongl. Musikkonservatoriet. På våren 1897, efter tre års studier, tog hon examen med specialbetyg i sång. Debut I augusti 1896 gav Harriets syster Alma och hennes man Johan Fahlström Romeo och Julia på Tivoli Theater i Kristiania. Här debuterade Harriet som 18-åring i rollen som Julia. Johan spelade Romeo och Alma hade rollen som Amman. Under de följande åren fick hon många tillfällen att uppträda tillsammans med Fahlströms. Till Paris Vintern 1898 tillbringade Harriet i Paris. Där fick hon tillfälle att följa lektionerna vid Comédie Françaises konservatorium och hon gick ofta på teater. Bland annat såg hon Strindbergs Fröken Julie på Theatre Antoine. Debut i Sverige Våren 1899 engagerades Harriet vid Dramatiska teatern i Stockholm. Den 22 augisti debuterade hon som Loyse i Gringoire av Théodore Faullain de Banville. Hon hade svårt med svenska språket och tog lektioner hos talpedagog för att bli av med sin norska brytning. Under sin första säsong blev hon mest uppmärksammad som Anna i Gustav Wieds och Jens Petersens komedi Första fiolen och som Puck i Shakespeares En midsommarnattsdröm. Harriet möter Strindberg Första gången August Strindberg såg Harriet Bosse var i rollen som Puck på Dramaten våren 1900. Han blev betagen av hennes lekfulla rolltolkning och rekommenderade henne för rollen som Damen i sin egen pjäs Till Damaskus som snart skulle sättas upp. I maj samma år blev hon också hembjuden till Strindberg för första gången. När Harriet skulle gå bad Strindberg att få örnfjädern i hennes hatt. Han ville använda den till pennskaft. Tillegnan: (Till Harriet.) Örnfjädern i din hatt, den tog jag Emot när Du den gaf; Med den Du skref min dom Med den Du undertecknat min benådning Med den förskrifver jag mitt lif Min tanke och min dikt Till Dig som gaf mig lifvet åter! August Strindberg 13 Mars 1901 (Ur Ordalek och småkonst 1905 ) Förlovningen Den 5 mars besökte Harriet åter Strindberg i hans hem för att diskutera rollen som Eleonora i Påsk. Det var vid detta tillfälle det berömda frieriet ägde rum. Harriet har själv skildrat det på följande sätt: "Så lade han sina händer på mina axlar, såg djupt och innerligt på mig och frågade: ‘vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?’ Jag neg och svarade helt hypnotiserad: ‘Ja, tack’, och så voro vi förlovade." Förälskelsen speglas i sagospelet Svanevit, som Strindberg skrev under deras första bekantskap. Giftermål Den 6 maj 1901 gifte sig Harriet Bosse och August Strindberg. Han var då 52 och hon 23. De nygifta flyttade in i en femrumslägenhet i ett nybyggt hus på Karlavägen 40, av Strindberg kallat Röda huset. Äktenskapet Tidigt uppstod problem inom äktenskapet. Åldersskillnaden mellan makarna, Harriets teaterambitioner och Strindbergs önskan att leva tillbakadraget är några av förklaringarna till slitningarna. Den planerade bröllopsresan till Danmark fick Harriet göra ensam; Strindberg följde dock snart efter. Tillbaka i Stockholm i augusti dröjde det inte länge förrän Harriet åter lämnade honom. Denna gång var hon borta i fyrtio dagar. Strindberg skrev under tiden långa brev till henne och bad henne återvända hem. Anne-Marie föds Den 25 mars 1902 födde Harriet en dotter som fick namnet Anne-Marie, som kom att bli något av ett älsklingsbarn för Strindberg. Även efter Anne-Maries födelse levde makarna periodvis åtskilda. Somrarna 1903-04 tillbringade dock familjen några fina veckor tillsammans i Furusund i Stockholms skärgård. Skilsmässan Både Strindberg och Harriet Bosse värnade om sin integritet. För Harriets del innebar det att satsa på sitt yrke snarare än på familjelivet. Påfrestningarna i älktenskapet var stora och Harriet kom i psykisk obalans. Skilsmässa sågs som den enda utvägen och blev officiellt fastslagen 22 november 1904. Familjen fortsatte att umgås även efter skilsmässan. När Harriet var ute och reste bodde Anne-Marie hos sin pappa. De hade också flitig brevkontakt med varandra. Karriären Under sina fem år på Dramaten, från debuten 1899 till 1904, gjorde Harriet Bosse 29 roller. Hon blev omtalad för sin utstrålning och blev en av teaterns celebriteter. Bland annat spelade hon Biskra i Strindbergs Samum och Hedvig i Ibsens Vildanden. Harriet Bosse eftersträvade en för sin tid modern spelstil. Hon blev också av många lovordad för realismen i sitt spel. Andra ansåg hennes agerande som lite stiliserat eller konstlat. Under sin fem år på Dramaten kände hon sig ibland missnöjd med de roller hon tilldelades. Hon kämpade hela tiden för bättre villkor och var en målmedveten yrkeskvinna. Stjärna på Svenska teatern Efter säsongens slut 1905 sade Harriet Bosse upp sig från Dramaten. 1906 tog hon anställning på Svenska teatern i Stockholm. Under sina fyra år där var hon teaterns stora stjärna. Här spelade hon ett trettiotal roller varav rollen som Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel 1907 var en av de största. Gifter sig för andra gången På försommaren 1908 gifte sig Harriet Bosse med sin kollega vid Svenska teatern Gunnar Wingård. Kontakten mellan Strindberg och Harriet Bosse bröts därmed för gott. De nygifta blev ett mycket populärt par på scenen. Tillsammans fick de sonen Bo. Äktenskapet upplöstes i januari 1912. Åter till Dramaten 1911 slutade Harriet Bosse på Svenska teatern och återvände till Dramaten. Löften om tyngre roller lockade henne tillbaka. Rollen som Elektra i Hugo von Hoffmansthals pjäs blev hennes mest framstående under denna tid. Av många ansågs hon som landets främsta skådespelerska. Tredje äktenskapet I början av 1927 gifte sig Harriet för tredje gången. Hennes nye man var Edvin Adolphson. Hon var 15 år äldre än han och började få svårt att få attraktiva roller medan hans framgång bara ökade. Det dröjde inte länge förrän problem uppstod i äktenskapet. Det upplöstes officiellt 1932. Senare år Harriet prövade på många olika roller och teatrar. Bland annat spelade hon i några olika strindbergspjäser: Drottning Kristina på Lorenzbergsteatern 1926 och Brott och brott på Dramaten 1936. Med åren fick hon allt svårare att få intressanta roller. Sina sista tio år på Dramaten 1933- 43 beskrev hon själv som en Golgatavandring. I maj 1943 gick hon i pension efter ett långt och framgångsrikt yrkesliv. Till Norge Harriet Bosse flyttade 1955 till Norge där hennes dotter med familj levde. Hon fann sig dock inte till rätta i sitt gamla hemland. Den 2 november 1961 avled Harriet Bosse, 83 år gammal. Hon begravdes i familjegraven på Vår Frelsers kyrkogård i Oslo. © Strindbergsmuseet