Frida Uhl

Frida Uhl föds den 4 april 1872 i Mondsee i Österrike som dotter till journalisten och författaren hovrådet Friedrich Uhl och hans hustru Marie (Watzl). Strax efter Fridas födelse separerar makarna, dock utan att skiljas. Hon växer upp hos en amma i Mondsee går så småningom nio år i olika klosterskolor i Görz (Italien), Bad Reichenhall (Tyskland), London och Paris. Hennes far skickar henne därefter till Berlin som litteraturkritiker för en av hans tidningar. Som korrespondent engagerar sig Frida Uhl för naturalismen i opposition mot det borgerliga samhällets konstlade konventioner. Hon skriver själv ett drama med titeln Mädchenehre (ung. En flickas ära). August Strindberg flyttar hösten 1892 till Berlin, där han snart blir medelpunkt i ett konstnärligt kotteri, som regelbundet träffas på en vinstuga som av konstnärerna går under namnet Zum schwarzen Ferkel. I kretsen ingår förutom Strindberg även den norske målaren Edvard Munch och den polske författaren Stanislaw Przybyszewski. Den 7 januari 1893 träffar hon August Strindberg. Frida Uhl beskriver i ett brev sitt första möte med Strindberg:

"Hans nerver är ju vansinnigt överspända - men det är trots allt ett upphöjt vansinne. Han blev märkvärdigt fort förtrolig - så fort att jag tror att ha inte längre visste vad han sade. I vart fall så avslöjade han de mest intima sidorna av sitt liv och sin karaktär i en ton som om han drömde för sig själv - så att det till slut blev outhärdligt för mig".

Hon organiserar ytterligare några träffar. Vid ett av dessa tillfällen tar hon avsked av honom med en kyss. Strindberg reagerar med att ge henne anbud om giftermål, vilket hon tydligt avvisar.
Den 7 mars måste Frida Uhl på sin misstrogne faders order lämna det radikala Berlin och flytta till München. Strindberg fortsätter att uppvakta henne per brev. Frida Uhl ger till slut sitt samtycke till en hemlig förlovning. Den officiella skulle äga rum ett halvår senare. Tvärtemot Frida Uhls önskan behåller inte Strindberg nyheten för sig själv. Nyheten om "kvinnohatarens" nya förlovning sprids som en löpeld i Berlin. Frida Uhls far är förskräckt över det "komprometterande" meddelandet och kräver klara förhållanden (=äktenskap). Under omgivningens tryck förklarar sig Frida Uhl beredd att omgående ingå äktenskap och återvänder den 1 april till Berlin. Den 11 april tar paret igen den försummade förlovningsfesten. August Strindberg ger sin unga fästmö en "symbolistisk" landskapsmålning med titeln Svartsjukans natt i förlovningspresent. Den 2 maj äger vigseln rum på Helgoland.

Ännu under smekmånaden är de ofördelaktiga följderna av det framjäktade äktenskapet märkbara. Strindberg har fortfarande skulder i Berlin och ligger efter med betalningarna för underhållet till sin första familj.. Frida Uhls hemgift är nästan helt förbrukad. I slutet av maj utkommer visserligen En dåres försvarstal på tyska, men på grund av de "skandalösa" intima detaljerna från det första äktenskapet är Strindbergs anseende snart ruinerat och därmed alla förhoppningar om ytterligare inkomster.
Paret hoppas nu kunna skapa nya förtjänstmöjligheter i London. Frida Uhl, som gått i klosterskola i England och behärskar språket bättre än sin make, bedriver förhandlingar med teatrar och förläggare. Strindberg misstror sin hustrus förhandlingsförmåga och lämnar London. Han ber släktingarna i Österrike om hjälp och flyttar till dem för att minska levnadsomkostnaderna. Hon blir besviken över hans misstrogenhet och ställer honom inför ett avgörande: "Tänk över en gång för alla: älskar du mig eller inte [...] Om icke, icke. Vid Gud, säg det bara. Jag kommer inte att hämnas. Det skulle inte höra till den roll, som livet tilldelat mig. Säg det. Våra vägar kommer inte längre att korsas. Om det får mitt hjärta att brista - min Gud, det har redan brustit." Efter att ha varit åtskilda i tre månader återförenas makarna i Berlin i mitten av augusti. I oktober märker Frida Uhl att hon är gravid. Hon motsätter sig häftigt sitt tillstånd. Dessutom bekymrar hon sig för den finansiella grunden för barnet. Strindbergs hotellräkningar i Berlin är obetalda, kostnaderna för kost och logi kan inte betalas och Strindbergs familj i Finland har inte fått pengar på flera månader. I detta utsiktslösa läge går Frida Uhl med på att återvända till sina morföräldrar i Dornach, en herrgård belägen vid Donaus strand, strax öster om Linz. Makarna flyttar in i "stugan", ett före detta åsnestall som får göras om till bostad. För att fylla väggarna i stugan målar Strindberg en serie målningar, däribland Underlandet, som hör till de allra bästa i hans produktion.
Den 26 maj 1894 nedkommer Frida Uhl med dottern Kerstin i stugan. Någon familjelycka är det inte tal om: Kerstin är sjuklig, Frida Uhl känner sig utestängd från affärslivet och Strindberg har svårt att skriva. Utan pengar sitter Strindberg fast i Dornach, men i tankarna är han i Paris, där hans pjäser nu börjat få fotfäste. I mitten av augusti får Strindberg respengar av Frida Uhls mormor och reser till Paris. I september reser Frida Uhl utan Kerstin till Paris, men redan en månad senare skiljs makarna för att aldrig mer återses. Kort efter separationen börjar Strindberg skriva upprörda anklagelser till Frida. Beskyllningar om äktenskapsbrott saknas inte, lika lite som anklagelser om ett lesbiskt förhållande. Alltmer främmande inför sin man och därtill ansatt av sin familj ger Frida Uhl efter. Hon lämnar barnet i sin mors vård och reser till Wien. Där ansöker hon i Wiens Landesgericht om en undersökning av den rättsliga giltigheten i äktenskapet. Den 5 februari 1897 förklaras äktenskapet ogiltigt enligt österrikisk rättsordning.

Efter skilsmässan med Strindberg försöker Frida Uhl slå igenom som journalist och översättare (bl a av Oscar Wilde). Ett kort förhållande med författaren Frank Wedekind resulterar i sonen Friedrich, som i likhet med halvsystern Kerstin växer upp med sin mormor. Efter det att hennes far gått bort ger hon ut ett urval av hans essäer (1908). Runt 1912 driver Frida Uhl en kabaret "The Cave of the Golden Calf" i London. Efter att en tid ha varit bosatt i USA återvänder Frida Uhl till Mondsee. 1933-34 utkommer hennes memoarbok i två delar om äktenskapet med Strindberg Strindberg och hans andra hustru. Frida Uhl dör den 28 juni 1943 i Salzburg och begravs i Mondsee.

© Erik Höök, Strindbergsmuseet