August Strindberg (1849-1912) Genom sina dramer har August Strindberg blivit Sveriges internationellt mest kände författare. Som yngre samtida till norrmannen Henrik Ibsen (1828-1906) blev han dennes främste nordiske konkurrent om plats på teatrarnas repertoarlistor världen runt. Sedan Strindberg vunnit världsrykte genom sina naturalistiska kärleks- och äktenskapsdramer Fadren, Fröken Julie och Fordringsägare blev han en radikalare förnyare än Ibsen genom den drömspelsartade dramatik han skrev efter infernokrisen (1894-96). Denna kom att spela en rikt impulsgivande roll för expressionismens och absurdismens dramaskapande och har haft en mycket levande aktualitet också för de yngre dramatikergenerationerna. O’Neill, Shaw, Albee, Sartre, Becket, Witkiewicz och otaliga andra utländska dramatiker har tagit djupgående intryck av Strindberg, och av de svenska dramatikerna kan nämnas Lars Norén. Strindberg revolutionerade även den svenska prosan och räknas som en av de stora språkliga förnyarna. Hans genombrottsroman Röda rummet från 1879 har kallats en framtidsroman och Sveriges första samtidsroman. Redan samtidens läsare frapperades av den realism med vilken han återgav romanens miljöer. Trots sin långa europeiska exil och sin internationella karriär intar Strindberg en självklar plats som en av de stora stockholms- och skärgårdsskildrarna. Uppväxt, student, journalist och författare Strindberg föddes i Stockholm 22 januari 1849. På fädernet tillhörde han en känd borgarfamilj med kulturella intressen. Hans far hade det nya yrket ångbåtskommissionär (ansvarig för godstrafiken på Mälaren och Göta kanal). Modern däremot var en enkel men religiös värdshusflicka, vars pietistiska fromhet kom att påverka Strindberg under hela hans liv. Strindberg betonade gärna sin proletära härkomst genom modern och kallade sig Tjänstekvinnans son. Den unge Strindberg lärde på 1860-talet som informator hos en förmögen läkarfamilj känna Stockholms intellektuella och konstnärliga elit; själv prövade han på läkarstudier och därefter elevskolan på den kungliga dramatiska teatern. 1870 får han sitt första dramatiska stycke uppfört på den Kungliga teatern och året därpå ett kungligt stipendium för att fortsätta sina estetiska studier vid universitetet i Uppsala. Efter en krasch med sin estetikprofessor i Uppsala flyttar han 1872 tillbaka till Stockholm, denna gång till de eländigt fattiga kvarteren i Stockholms utkanter, där han umgås med sina unga, fattiga konstnärsvänner och försöker försörja sig som fri journalist, samtidigt som han målar och skriver på sitt första betydande drama, det radikalt betonade Mäster Olof om Sveriges reformator. Pjäsen refuserades av Kungliga teatern. Erfarenheterna från denna tid kommer till uttryck i genombrottsromanen Röda rummet 1879, Sveriges första radikala socialskildring. 1872 tillbringar Strindberg den första av flera sommarvistelser på ön Kymmendö i Stockholms skärgård, den natur Strindberg skulle älska högst på jorden. Genom sina skärgårdsberättelser, av vilka Hemsöborna (1887) är den mest älskade, väckte han för första gången konstnärernas och författarnas intresse för detta karga landskap. De flesta av Strindbergs målningar bygger på minnen från Stockholms yttersta skärgård. Vetenskapsman Strindberg var tidigt en begåvad och inspirerad vetenskapsman, framstående främst som modern kulturhistoriker med sina böcker Gamla Stockholm (1880- 82) och Svenska folket (1881-82). Under sin tid som amanuens på Kungliga biblioteket i Stockholm 1874-1881 ägnade han sig också flitigt åt sinologi och erhöll även Ryska geografiska sällskapets silvermedalj 1880 för sin upptäckt av en av de tidigaste kartorna över delar av ryska Asien, gjord av en svensk krigsfånge i Sibirien på 1700-talet. Hans vetenskapliga försök under senare år var mer spekulativa och fantastiska, präglade av en teori om naturen som ett stort, slumpmässigt men logiskt konstverk. Hans försök att framställa guld av oädla ämnen samt hans astronomiska och botaniska studier blev mest kända och kritiserade under hans livstid. Kampen mellan könen Strindberg gick i självvald exil 1883. Tillsammans med sin hustru Siri von Essen och deras tre barn flyttade han från pensionat till pensionat på landsbygden i Frankrike, Schweiz, Tyskland och Danmark. Slitningarna i äktenskapet gör att kampen mellan könen allt mer kommer till uttryck i hans verk. Strindberg var från början en förkämpe för kvinnans likställdhet med mannen; alla hans tre hustrur var f. ö. mycket självständiga yrkeskvinnor. I Friedrich Nietzsches efterföljd kom han emellertid att se förhållandet mellan man och kvinna som en kamp. Ingen hade före honom så hänsynslöst skildrat maktkampen mellan två älskande. Genom skådespelen Fadren (1887), Fordringsägare (1888), novellsamlingen Giftas (del 2 1884), den självbiografiska romanen En dåres försvarstal (skriven pä franska 1887) och essän Kvinnans underlägsenhet under mannen (publicerad i Paris 1895) blev han känd i hela Europa som den ledande kvinnohataren. Infernokrisen I Paris 1894-96 var Strindberg ett mycket berömt namn, ständigt förekommande i dagstidningarna och de kulturella tidskrifterna, där han bl a introducerade sina nära konstnärsvänner Paul Gauguin och Edvard Munch. Efter den succéartade premiären på Fadren i december 1894 ville man anordna en stor festbankett för honom. Trots framgångarna levde han emellertid i en ekonomisk misär; han hade separerat från sin andra hustru, österrikiskan Frida Uhl, och han måste på grund av en svårartad hudsjukdom intas på sjukhus i januari 1895. De religiösa ockultisterna och studiet av den svenske 1700-talsmystikern Emanuel Swedenborg fick Strindberg att se världen som det helvete vi måste genomgå redan på jorden. Efter en religiös och psykisk kris fick hans författarskap en ny vändning, av vilka de första resultaten var romanen Inferno (1897) och det religiöst-expressionistiska dramat Till Damaskus (1898). Återkomst Efter en period i Lund 1897-1899 flyttade Strindberg tillbaka till födelsestaden Stockholm, fast besluten att försona sig med sitt fädernesland. Sedan han 1901 gift sig med den unga skådespelerskan Harriet Bosse flyttade han till det nybyggda s k Röda huset på Östermalm. Han skrev nu ett stort antal Shakespeare-inspirerade kungadramer, bl a Erik XIV (1899) och Karl XII (1901), liksom det märkliga dramat Ett drömspel (1901). Här skrev han också romanen Svarta fanor, en frän satir med udden riktad mot kulturetablissemanget. Sedan äktenskapet med Harriet Bosse efter många slitningar slutgiltigt upphört 1908, flyttar han samma år till Blå tornet på Drottninggatan 85. Tillsammans med den unge skådespelaren August Falck driver han åren 1907-1910 en egen teater, Intima teatern vid Norra Bantorget, för vilken han i raskt takt skrivit fyra kammarspel: Oväder, Brända tomten, Spöksonaten, Pelikanen (alla 1907). Han börjar nu åter verka som samhällskritisk författare. Hans polemiska tidningsartiklar i Aftontidningen och Socialdemokraten gav upphov till den s k Strindbergsfejden, som rasade i den svenska pressen 1910-1911. I Blå tornet skriver Strindberg sitt sista drama, Stora landsvägen (1909). Strindberg avlider i sitt hem efter en längre tids sjukdom den 14 maj 1912. Den litterära produktionen Strindbergs litterära verksamhet spänner över drygt fyrtio år. Hans produktion brukar delas in i två perioder, åtskilda av Infernokrisen 1894-1896. Genom hela livet slukade Strindberg en enorm mängd litteratur i de mest skiftande ämnen. Han var eklektisk, men behöll hela tiden en stark kritisk hållning och betonade den subjektiva personliga erfarenheten i alla lägen. Åren före infernokrisen (1869-92) var Strindberg påverkad av anarkismen, Rousseau, Schopenhauer och Nietzsche; åren efter krisen (1897-1911) stod han under inflytande av Swedenborg, Goethe, Shakespeare och Beethoven. Precis som under hans livstid är Strindberg alltjämt kontroversiell. Hans gigantiska produktion är påfallande ojämn. Hans bästa dramer är banbrytande och stilbildande; hans prosa, med undantag som Röda rummet, Hemsöborna, novellsamlingen Giftas och novellen Taklagsöl räknas inte till landets främsta. Den totala produktionen omfattar ca 120 verk, varav mer än 60 dramer, liksom självbiografiska verk, romaner, noveller, dikter, essäer, vetenskapliga eller populärvetenskapliga arbeten i ämen som historia, kulturhistoria och språkvetenskap. Strindberg samlade verk är under utgivning i Nationalupplagan, som är den första korrekta och gediget kommenterade strindbergsupplagan. Allt som Strindberg författade (exklusive breven) kommer att ges ut. Upplagan kommer fullständig att omfatta 72 volymer. Utgivningen som har pågått sedan 1981 ska vara avslutad vid sekelskiftet. Strindberg var också en av Sveriges flitigaste brevskrivare. De ca 10 000 bevarade breven från åren 1857-1912 till fler än 600 adressater finns samlade i 20 volymer utgivna av Strindbergssällskapet på Bonniers förlag. © Erik Höök, Strindbergsmuseet